Större hat får man leta efter..

Alla som känner mig vet hur otroligt rädd jag är för getingar. Igår hände det! Jag och Johan var ute och gick med hundarna, då en liten äcklig satans geting bestämmer sig för att åka snålskjuts på min sjal! Jag har ingen aning hur länge min fripassagerare åkt med, det spelar ifs mindre roll. Den lilla djävulen bestämmer sig sedan som "tack för skjutsen" att ge mig en present jag sent kommer att glömma.

Han sticker mig i HALSEN och flyger sin kos! SATAN vad ONT det gör! Ni som blivit stuckna i halsen vet vad jag talar om.

Jag som har näst intill fobi för getingar började givetvis storgrina så tårarna sprutade. Jag fick panik och kunde knappt få luft. Stackars, stackars mig, jag kommer att dö. Jag kan redan se ljuset i tunneln...

Som tur var hade jag med mig min riddare Johan! Lugn och sansad som bara han kan vara tog han mig i säkerhet, satte mig ner i soffan. Jag lugnade ner mig... Det gick kanske ganska bra, även om det gör FÖRBANNAT ont!!!!!!

Idag när jag vaknade var jag alldeles rödflammig i ansiktet, halsen och på bröstet. Jag ringde min doktor när jag kommit till jobbet som skrivit ut medicin till mig, och hon sa till mig att gå hem och vila... vilket jag gjorde... Jag tror att ljuset är på väg bort, mitt tunnelseende blir vidare och vidare. Jag tror inte jag kommer att dö!

En sak är säker i denna hemska händelse... Min rädsla för getingar har ju knappast blivit bättre...