Det är ju inte skrivet i sten

(Sängen ska vara vit, fanns ingen bra bild)


Jag låg och funderade lite igår när jag inte kunde sova på vad vi ska köpa till "fetmagen" när h*n kommer. När ska man köpa sakerna? Man vill ju inte handla "för tidigt" och jag vill ju vara med och handla, vilket innebär att man måste tajma in det innan KIA:N styr mot BB.

Vi har bestämt vagn.
Vi har bestämt säng.
Vi har bestämt skötbord.

Vad behöver man mer? Känns som att vi missat något?!

Här kommer ett litet smakprov på vad som kommer stå hemma hos oss om ett par månader.

Soffan är mums

Jag har funderat massvis idag ska ni veta! Funderingar kring framtiden, jobb, pengar. Förmodligen sådant som många lägger sin tanke på, och troligen många som går omkring med en bulle i ugnen tänker i dom banorna.

Jag tror jag vet vad jag vill bli när jag blir stor. Men när är det rätt tillfälle att inse att jag faktiskt är stor nu och det kanske är dags att göra något åt saken?
Jag klagar inte över hur mitt liv ser ut nu. Men det jag gör idag är inte det som jag vill pyssla med om jag fick välja och vraka. Det är säkert så många känner. Jag fattar att ingen studsar upp ur sängen varje morgon vid 05:30 och tycker att livet är toppen. Lite bättre än så här kan det bli anser jag.

Frågan är nu bara, när och hur?

Nå väl, jag inser nog på tillslut att jag faktiskt är vuxen nu. Vuxen nog iallafall.

Nu blir det soffhäng resten av kvällen. Jag, björnfällen och min älskade.

Vet inte riktigt vad som är vad..

I natt har jag inte kunnat sova. Haft halsbrännan från helvetet. Inget mirakelpiller i hela världen kunde ha hjälp.

När klockan ringde i morse bestämde jag mig rätt snabbt för att sova vidare. Jag måste ta det lilla lugna. När jag väl klev upp känner jag hur ont det gör i mina öron och hur halsen kliar...

Nu sitter jag här i soffan, efter dryga 12 timmars "sömn", som uppenbarligen var välbehövligt. Sitter i soffan med mina bästisar, kaffet, nässprayet och försvarets hudsalva. Jag hoppas nu på bättre tider.

Jag ser redan en ljusning när min älskling kommer hem!

Hmmmm

Kläderna sitter inte längre som dom en gång gjorde. Dags att inse fakta? Att jag inte kan ha mina gamla tröjor?
Ja, kanske det...

En ulltröja någon?

Jag har faktiskt hört att just Bernerpäls ska vara finfint ha bära på kroppen! Jag har lassvis om någon vill ha?!

Hur i hela världen kan en "liten" hund fälla så mycket päls på en och samma gång? Till saken är den, jag är långt från klar! Jag fick sluta för att jag helt enkelt inte orkade mer.

Nu ska jag tjura vidare i soffan, inte halv åtta hos mig idag? Vad är det för jäkla sätt? Går världen emot mig idag?

Kaffe!

Sömn, vad är det?

Jag har inte sovit en hel natt på flera månader. Jag vaknar kanske 5 gånger per natt. När jag vaknar så måste jag givetvis gå på toa eftersom den lille absolut måste sparka på min blåsa. Sedan tar det lång tid att somna om. Så där håller jag på.
Nu har jag nått min gräns. Jag MÅSTE få sova! Jag orkar inte mer!

Idag är en riktig skitdag och jag är vansinnigt trött. Det kan bara bli bättre. Eller hur?

Trasiga strumpbyxor och tidig morgon

Fötterna satte jag i backen 05:15 i dag! Uhhh så tidigt! Så går det när man inte behagar komma upp i tid.

Nu när jag sitter här på jobbet ser jag att jag har hål i mina strumpbyxor. Jag kommer förmodligen störa mig på detta hela dagen.

Tredje koppen kaffe är tagen och jag börja känna att livet återvänder till kroppen.

Snart är det helg mina vänner! HELG!

Bästa koppen på dagen!

Jag älskar mitt morgonkaffe. Jag skulle inte överleva utan den!

Vad hände med min säkerhetslina?

Jag har aldrig haft några problem med att komma upp på morgonen. Visst, det är inte det bästa jag vet när klockan ringer, men jag försover mig sällan. Detta gills inte längre tydligen.

Min säkerhetslina (Johan) stängde av sitt larm när han bestämde sig för att vara hemma idag. Stackarn har migrän. Vad händer? Jo, jag har stängt av mina, observera mina larm utan att veta om det. Klockan sju vaknar jag av att det börjar ljusna ute. Hoppsan! Ingen mening med att stressa. Det gillar inte bebis.

Klockan 09:00 sharp var jag på jobbet! Det ni, inte så dåligt. Jag skulle börjar vid 08:00, men med tanke på att jag har 2 hundar som gärna vill ta en liten tur på morgonkulan så klappar jag mig själv på axeln och säger ”bra jobbat Sanna”.

Värre blir det säger dom som vet!

Bland det värsta jag vet just nu är när folk säger till mig, ”vänta du bara det blir bara värre”!

Visst att man kanske klagar en del på hur det känns att vara gravid och att det gör fasen rätt ont. Att man är trött och att det börjar bli rätt jobbigt att hålla samma tempo. Men kan det inte få vara så utan att alla ”som-har-varit-gravida-kloka-människor” måste påpeka detta varje gång? Kan det inte få vara lite kämpigt just nu utan att man ska bli påmind om att det är bara början lilla vän?

Oh well! Idag går jag in i vecka 21, kanske dags att börja fota magen?