"Kamphund" vad är det????

Men vart är Sverige på väg?

Tittade precis på aktuellt och såg en debatt om hyresvärdar ska få förbjuda "kamphundar" i sina hus.

Det är helt sjukt att man tar upp en debatt om detta. Att personen som är för att detta ska få förbjudas är så jäkla dåligt påläst att det bara bli pinsamt! Det värsta av allt är att folk lyssnar på hans rappakalja. Hur kan man skylla problem på en hundras? Hur kan man skylla på att det är hundens fel?
Det är väl förihel@*#% hundägaren som uppfostrar sin hund? Som är ansvarig? Problemet är människan, att hundar hamnar i fel händer.

Muppen som är för att man ska få förbjuda tar upp en händelse som hände i Tyskland. En liten flicka som blev ihjälbiten av 4 "kamphundar". Hundarna hade varit instängda.... Om man håller 4 hundar instängda, ingen fysisk träning? Ingen mental träning? Tro fan att det slår över då! Det hade inte spelat någon roll om det var en pitbull eller en golden. Summan är densamma!

Jag blir så jäkla arg när jag hör och läser om sådat skitsnack! Några av dom bästa hundar jag känner tillhör kategorin "kamphundar". Jag kan i ärlighetens namn säga att det finns inga tvivel på att jag skulle kunna lämna min bebis på golvet tillsammans med Ticki, Tuffy.

Jag skulle nog vara mer orolig över vem jag har som granne än vad det bor för hundras i mitt trapphus. Det är människor som är elaka. Som utför elaka gärningar. Elaka människor som utnyttjar oskyldiga djur. Alla hundar föds med samma förutsättning. Det är upp till oss, vårt ansvar!

Min kille ska på fest!

Herre min tid!

Magsjukan som kom som en käftsmäll! Jag börjar bli en riktigt bitter-hmmhmmm känner jag. Om inget roligt händer snart, eller om jag inte får bara må så jäkla bra en hel dag snart får jag ett psykbryt.

Mellan toabesöken har jag suttit med min dator i knät, kollat film, kollat kläder, druckit cola, kollat lite mer kläder.

Nu väntar jag på att min beb ska komma hem och förgylla min kväll med sitt sällskap!










Jag har testat lite nya program på min dator, detta blev resultatet.

Hej från mig och fetmagen!

Om jag...

inte vore en fetknopp hade jag shoppat dessa skönheter!

Dollar 6 år idag!

Bästa, underbara, knäppa, fantastiska lilla Dollar fyller 6 år idag! En liten blandad kompott, en resa i tiden!










(Bilderna har jag snott av Johan!)

Barnvagn på G!

Nu är den beställd. Nu finns det ingen återvändo! Det är på riktigt!

Om lite mindre än 3 månader kommer lillkotten glida runt i denna rolls royce!

7 mars

Idag är det 3 månader kvar. 3 månader till kotten ska fira sin första födelsedag. Jag kan fortfarande inte förstå, det är för stort att greppa tag om.

När h*n inte sover, vilket nästan aldrig händer känns det som roar den sig med att underhålla sin fagra mor med kickboxing på revbenen, blåsan och allmänt dansa lite riverdance. Det är så klart en fantastisk känsla att hela tiden bli påmind om att den lille har det fint där inne i värmen.

Jag har beställt ett snällt barn som sover hela nätterna, samt att den kommer i slutet på februari. Nu är det bara vänta och se om min beställning hamnat rätt!

En fråga, vad tror DU att det blir för något? En bebis vet vi ju redan att det blir men blir den en flicka eller blir det en pöjk?

Är det inte den ena så är det den andra!

Det känns inte som att denna lille krabat är allt för piggelin just nu. Jag tror att han också har fått en släng av magsjukan, eller drar han en rövare för att slippa gå ut i detta skitväder.
Hur som haver kan jag inte annat än att tycka lite synd om honom och låta honom ligga i soffan.

Nu hoppas vi att hela familjen mår bra i morgon igen!

Vem tar hand om matte?

Jo, Nike-bus. Hon ser till att matte aldrig är ensam. Aldrig fryser. Får så många pussar som hon bara vill. Excellent sällskap när man är sjuk och inte orkar prata eller säga något vettigt.

Bästa Nike-bus!

En favorit!

Detta är ett av mina favoritkort från USA. Jag och Kylie på Sea World i Orlando. Härliga tider det! Huuua vad jag saknar den familjen!

Just nu svävar jag mellan lycka och depression känns det som. Många hormoner blir det! Minsta lilla gör mig så upprörd att jag inte kan beskriva det i ord. Det är lite smått frustrerande. Ibland känns det som att folk är ute efter att jävlas med mig.

"Fetmagen" har bestämt sig för att springa ett maraton där inne i magen dygnet runt och är inte still många minuter på dagarna. NÄR ska den lille bli trött och känna att den behöver sin skönhetssömn? Det är fantastiskt att känna den hela tiden!

Nä nu ska jag snart åka hem och slänga upp fötterna på bordet och slappa.

Hej på er!

Bebis på jobbet

Idag kom en av mina många kollegor och hälsade på. Hennes lilla tös är 1 månad gammal. Så liten och så söt. Sov tryggt i famnen.

Det slog mig att snart har jag en EGEN sådan. Kanske inte en tös, men en liten människa. En liten människa att rå om. Jag blev nästan lite rörd av tanken.

Underbara mage!

Morgonmys!

Är det mig det är fel på?

Men jag älskar vår hemmakväll på fredagen. Soffan och bara vi i vår lilla familj. Lite idol på tv och godis på bordet. Kanske lite postkod också...

Börjar jag bli gammal? Eller är det bara ett erkännande att jag gillar verkligen att mysa framför tvn och gå och lägga mig tidigt?

Den bättre hälften rastar i denna stund våra 3 odjur. Jag kan sätta en guldpeng på att Esteban också är med på tur.

Kan inte bli mycket mer avkopplande än så här!

Det är ju inte skrivet i sten

(Sängen ska vara vit, fanns ingen bra bild)


Jag låg och funderade lite igår när jag inte kunde sova på vad vi ska köpa till "fetmagen" när h*n kommer. När ska man köpa sakerna? Man vill ju inte handla "för tidigt" och jag vill ju vara med och handla, vilket innebär att man måste tajma in det innan KIA:N styr mot BB.

Vi har bestämt vagn.
Vi har bestämt säng.
Vi har bestämt skötbord.

Vad behöver man mer? Känns som att vi missat något?!

Här kommer ett litet smakprov på vad som kommer stå hemma hos oss om ett par månader.

Soffan är mums

Jag har funderat massvis idag ska ni veta! Funderingar kring framtiden, jobb, pengar. Förmodligen sådant som många lägger sin tanke på, och troligen många som går omkring med en bulle i ugnen tänker i dom banorna.

Jag tror jag vet vad jag vill bli när jag blir stor. Men när är det rätt tillfälle att inse att jag faktiskt är stor nu och det kanske är dags att göra något åt saken?
Jag klagar inte över hur mitt liv ser ut nu. Men det jag gör idag är inte det som jag vill pyssla med om jag fick välja och vraka. Det är säkert så många känner. Jag fattar att ingen studsar upp ur sängen varje morgon vid 05:30 och tycker att livet är toppen. Lite bättre än så här kan det bli anser jag.

Frågan är nu bara, när och hur?

Nå väl, jag inser nog på tillslut att jag faktiskt är vuxen nu. Vuxen nog iallafall.

Nu blir det soffhäng resten av kvällen. Jag, björnfällen och min älskade.

Vet inte riktigt vad som är vad..

I natt har jag inte kunnat sova. Haft halsbrännan från helvetet. Inget mirakelpiller i hela världen kunde ha hjälp.

När klockan ringde i morse bestämde jag mig rätt snabbt för att sova vidare. Jag måste ta det lilla lugna. När jag väl klev upp känner jag hur ont det gör i mina öron och hur halsen kliar...

Nu sitter jag här i soffan, efter dryga 12 timmars "sömn", som uppenbarligen var välbehövligt. Sitter i soffan med mina bästisar, kaffet, nässprayet och försvarets hudsalva. Jag hoppas nu på bättre tider.

Jag ser redan en ljusning när min älskling kommer hem!

Hmmmm

Kläderna sitter inte längre som dom en gång gjorde. Dags att inse fakta? Att jag inte kan ha mina gamla tröjor?
Ja, kanske det...

En ulltröja någon?

Jag har faktiskt hört att just Bernerpäls ska vara finfint ha bära på kroppen! Jag har lassvis om någon vill ha?!

Hur i hela världen kan en "liten" hund fälla så mycket päls på en och samma gång? Till saken är den, jag är långt från klar! Jag fick sluta för att jag helt enkelt inte orkade mer.

Nu ska jag tjura vidare i soffan, inte halv åtta hos mig idag? Vad är det för jäkla sätt? Går världen emot mig idag?

Kaffe!

Sömn, vad är det?

Jag har inte sovit en hel natt på flera månader. Jag vaknar kanske 5 gånger per natt. När jag vaknar så måste jag givetvis gå på toa eftersom den lille absolut måste sparka på min blåsa. Sedan tar det lång tid att somna om. Så där håller jag på.
Nu har jag nått min gräns. Jag MÅSTE få sova! Jag orkar inte mer!

Idag är en riktig skitdag och jag är vansinnigt trött. Det kan bara bli bättre. Eller hur?

Trasiga strumpbyxor och tidig morgon

Fötterna satte jag i backen 05:15 i dag! Uhhh så tidigt! Så går det när man inte behagar komma upp i tid.

Nu när jag sitter här på jobbet ser jag att jag har hål i mina strumpbyxor. Jag kommer förmodligen störa mig på detta hela dagen.

Tredje koppen kaffe är tagen och jag börja känna att livet återvänder till kroppen.

Snart är det helg mina vänner! HELG!

Bästa koppen på dagen!

Jag älskar mitt morgonkaffe. Jag skulle inte överleva utan den!

Vad hände med min säkerhetslina?

Jag har aldrig haft några problem med att komma upp på morgonen. Visst, det är inte det bästa jag vet när klockan ringer, men jag försover mig sällan. Detta gills inte längre tydligen.

Min säkerhetslina (Johan) stängde av sitt larm när han bestämde sig för att vara hemma idag. Stackarn har migrän. Vad händer? Jo, jag har stängt av mina, observera mina larm utan att veta om det. Klockan sju vaknar jag av att det börjar ljusna ute. Hoppsan! Ingen mening med att stressa. Det gillar inte bebis.

Klockan 09:00 sharp var jag på jobbet! Det ni, inte så dåligt. Jag skulle börjar vid 08:00, men med tanke på att jag har 2 hundar som gärna vill ta en liten tur på morgonkulan så klappar jag mig själv på axeln och säger ”bra jobbat Sanna”.

Värre blir det säger dom som vet!

Bland det värsta jag vet just nu är när folk säger till mig, ”vänta du bara det blir bara värre”!

Visst att man kanske klagar en del på hur det känns att vara gravid och att det gör fasen rätt ont. Att man är trött och att det börjar bli rätt jobbigt att hålla samma tempo. Men kan det inte få vara så utan att alla ”som-har-varit-gravida-kloka-människor” måste påpeka detta varje gång? Kan det inte få vara lite kämpigt just nu utan att man ska bli påmind om att det är bara början lilla vän?

Oh well! Idag går jag in i vecka 21, kanske dags att börja fota magen?

Mardrömmar

Nästan varje natt drömmer jag mardrömmar. Det är både återkommande drömmar och helt nya.
I natt drömde jag att någon hade tagit sig in i vårat hus. Jag var tvärsäker när jag vaknade vid 01:00 att någon smög runt inne. Rädslan går inte att skaka av sig.
Jag kunde inte somna om så jag buffade lite på mina bättre hälft som vaknade och sa att det är ingen fara. Sedan höll jag honom stenhårt i handen samtidigt som jag tryggt kunde somna om.

Bortsett från mina drömma har jag fått acceptera att vakna ett par gånger varje natt. Det är precis som att kroppen håller på att ställa in sig på att det är så här det kommer att vara. Jag kan ju inte jubla av glädje över detta fenomen!

Bubbel och buff är det i magen hela kvällarna. Mys!

Gaser och vinsug

Ja det är precis som det låter. Det ingår i att vara gravid, att få magproblem. Man får passa på att ta en liten stund för sig själv så slipper omgivningen lida!

Det är lite av en förvåning att alla dessa små åkommor dyker upp hela tiden. Varför var det ingen som sa att detta ingick i paketet? Undra vad som händer i morgon?

Helgen bjuds på Idol, besök i Karlskrona, fika med familj och skogen. Jag ska lurpassa på alla jägare som springer runt bland träd och bär!


Ett paket väntar idag, hoppas hoppas att det är något fint till mig där i!

Hej så länge!

Gravid?!

Ge mig ledigt någon! Ge mig en resa till fjärranland ty jag är så trött!

Inte nog med att jag inte kan klämma mig i mina gamla kläder. Inte nog med att jag mått illa i ca 4 månader. Inte nog med att jag inte får fredagsmysa med vin. Inte nog med att jag har foglossning och ischias så har jag fått HALSBRÄNNA!

"Man" ska inte klaga det är ju trots detta ett underverk jag går omkring och bär på. Men alla dagar är inte lika tipp topp! Det är det bitterljuva verkligenheten.


Är det okej att vara en gnällspik ibland?

Idag är ingen vanlig dag

för idag är det faktiskt jag som fyller vuxen!

Vår lilla fetmage!

Trött!

Har äntligen fått låna en iPhone!! Härliga tider! Ska låna denna till jag köper den nya.

Har lite separationsångest från bäret, men detta är något som helt enkelt måste göras!

Nå väl! 3 långa veckor kvar till semestern.... En evighet om ni frågar mig.

Dags att sova kudden. Klock-fan väcker mig klockan 05:00 i morgon.

Go natten

Phra Nang

När åker vi?

Fuuuuk

Boo Boo D tar hand om sin matte <3
Sänt via BlackBerry från Telenor.

Test från bäret.. Igen!

Sänt via BlackBerry från Telenor.

Idag åkte jag buss med urminnestiden-idioten som gapade och skrek på oss när vi precis flyttat in.

Hon kunde inte sluta stirra. Ful som stryk är hon. Förkorta mjukisbrallor och för kort tröja till det. Styliscccch!

Jag lät henne glo hela vägen till sjukhuset, där hon klev av. Tänkte att hon hade väl inget roligare att titta på?!

Karma mina vänner! Det kommer tillbaks och biter henne i röven när hon minst anar det.

Fattar bara inte hur hon (dom) tänkte när dom (hon) sa att jag och Johan ser ut som chrackpundare... Ehhhhh! Har du sett dig själv i spegeln dom sista 10 åren?!

Nä, nu ska jag jobba vidare, ända till 20:00!

Tjing tjong

Idag känns det som jag inte hunnit med ett smack. Jag kan inte skylla på att jag haft för mycket att göra..

Önskar att jag hade mer tid. Det går på tok för fort.

Hoppas jag får sova hela natten, och att den blir utan mardrömmar.




Avslutar detta meningslösa inlägg med en rad från min absoluta favoritlåt!


"You can do the math a thousand ways but you can't erase the facts"


Natt!

P!NK!!!

Den 23/7 är det jag och syster som står på Ullevi och sjunger tills rösten tar slut!

Den 12/9 far vi hit!!!!!

Bebis

I januri fick vi det lyckliga beskedet att vi skulle få en bebis. Vilken lycka. Jag vet inte hur många gånger jag tittade på testet. Det var så ofattbart och livet fick genast en helt annan betydelse.

Ingen mer rökning och inget mer vin. Tänka på vad man ska äta och vila.

Dom första veckorna flöt på. Vi delade vår lycka med dom som vi ville skulle veta.

Sedan kom illamåendet. Jag har aldrig mått så illa i hela mitt liv. Det var ändå okej eftersom jag visste vad som väntade i slutänden. Jag och min kärlek skulle ju bli föräldrar. Vilken lycka!

Jag genomled illamående, tröttheten, ont i boobisarna, finnar och allt annat som händer i magen.

Det började synas. Magen putade ut och jag fick klä mig där efter. Underbara mage. Snart skulle det vara okej att berätta för hela världen och snart skulle vi äntligen på ultraljud för att för första gången se vårt lilla liv, höra hjärtslagen, få ett foto att sätta på kylen.

Det blev aldrig så. Allt slutade i sorg. En obeskrivlig sorg som är obeskrivligt tung.

Jag började blöda för nästan 1 månad sedan. Vi ringde och fick komma och göra ett ultaljud. In i det sista hoppades vi på att få höra dom efterlängtade hjärtslagen. Istället sa mannen att det lilla livet hade gett upp. Det skulle inte bli en bebis.

Men varför fortsatte kroppen säga att det faktiskt var så? Mannen sa att inte bebisen varit med på 5 veckor.
5 veckor! Jag har aldrig känt mig så lurad.

En bearbetning började. En intalning om att det inte blir en bebis. Johan och jag ska inte bli föräldrar.

Vi kom en bra bit på vägen. Började leva igen. Skratta och hitta tillbaks.

I måndags kom allt över oss igen som en iskall våg. Jag fick värkar och började blöda. Jag var ledsen och förstod att något inte stod rätt till.

I onsdags fick vi åka upp till sjukhuset där nästa man sa att allt inte kommit ut. 1 månad senare!! Han sa att jag måste sövas så att dom kan ta bort det som är kvar.

I 1 månad har vi bearbetat det som vi förlorat och nu måste vi börja om.

Jag vaknade upp och hade en obeskrivlig smärta. Jag var så ledsen. Det var så overkligt. Jag fick morfin mot smärtan och kunde slappna av. Johan satt vid min sida och klappade mig i håret.

Varför var det tvunget att bli så här? Vad har vi gjort för ont? Varför revs såren upp igen?

Nu börjar bearbetningen på nytt. Denna gång tyngre, mer ledsamt.

Jag vet att det kommer bli bra och att vi kommer vara glada igen. Men just nu då?

Ingenting har någonsin varit så här förjävligt.

Varför?

jag kan inte stå...

Just denna stund kan jag inte stå själv. Främmande människor fixar runt i kring mig.
Slangar av alla mörljiga slag.
Smärta som är obeskrivlig.
Tårar.
Morfin.
Jag ropar efter Johan men får inte fram ett ljud. Äntligen kom han. Suttit vid min sida sedan klockan 09:00 idag. Sitter där ännu.

Doktorn trodde det skulle gå fortare, men vi är kvar här än. Jag kan inte stå själv. Vismig och trött. Ledsen över att allt kommit tillbaks och att vi är där vi började. Skillnaden är att nu vet vi att det är över.
Livet känns orättvist. Vissa kan få det så lätt men tar inte hand om det.

Ont.
Trött.
Besviken.

Jag hade aldrig kunnat ta mig igenom detta utan Johan. Han finns vid min sida. Klappar mig i
håret och tittar på mig som bara han kan.

Kärleken mellan oss är obeskrivlig.

Jag kan inte stå sjãlv...

Test från bäret!

Spanar ut över sina ägor!

Så..

Så orättvist.
Så snabbt.
Så omtumlande.
Så tomt.
Så annorlunda.
Så ensamt.
Så utanför.
Så hänsynslöst.
Så förjävligt.

Vi två fixar allt.
Vi två är menade för varandra.
Vi två blir starkare.
Vi två kan skratta igen.
Vi två blir en.

Du gör mig till en bättre människa.


Älskar dig beb

Kan det vara så?

Vad sägs om Thailand 2012? Jag tror nog att det blir så =)


- Posted using BlogPress from my iPhone

Dagens karma, check!

Efter jobbet rattade jag hem till byn. Tog ut mina favoriter på en långprommis. Väl tillbaks på min gata tyckte jag att något inte stämde. Hmmm, jag anade oråd!

Rakt över gatan från vårt hus ligger en kommunbyggnad med lite smått och gott i. Just nu håller bygggubbarn på att renovera kåken. Renovering = container.

Åter till min berättelse.

Jag anade oråd!
Det brinner!! Ja, ta mig fasen det brinner på riktigt. Ingen verkar ha sett det, utan det ser verkligen ut som att jag är först på brottsplatsen!

Jag slängde in hundarna i uterummet och gick emot faran samtidigt som jag ringde 112. Fatta att jag ringde 112!!!

- Larmcentralen

- Eehhh, hej jag heter Sanna. Jag vet inte om jag får ringa detta nummer men det brinner i en container mitt emot mitt hus.

- Jo men då ska du ringa hit. Bla bla bla... Osv..

Jag gav en utförlig beskrivning av vad som pågick. Under tiden när jag pratade med larm-gubben hade en farbror kommit och en annan bil hade stannat.

Jag sprang och hämtade mig super-snöskyffel! Sedan var det bara skotta för glatta livet för att försöka få stopp på branden.

Jag och farbrorn blev kvar skottandes till brandbilen kom. Vi fick komplimanger över att vi släckt branden och att vi tagit initiativ till att påbörja släckningen =)

Brandgubbarna rotade runt i containern för att se vad som fjuttat eld. Boven i dramat var en färgburk! Troligen har någon av mänsklig sort hjälp till på traven.

Sedan kom polisen. Vilket pådrag jag startat. Vem kliver inte ut bilen då om konstapel Ubbe! En liten intervju och sedan var det bara att slänga upp snöskyffeln på axeln och gå hemåt.

Vilken dag i byn. De ni!!

Mannen som faktiskt talar med hundar?

Tror du på riktigt att det finns människor som kan "prata" med hundar?

Veckomatsedel

Helgen som var har bestått av familj och lite mer familj!

Fredagsmys på byvägen.
Lördagsmys på hamnplan + övernattning.
Söndagsmys på fruskogsvägen med bästaste Måns.

Härliga tider det!

Måndagen är avklarad och jag känner helgen närma sig. Får man säga så i detta skede av veckan? Jag trotsar lagen och skriver så ändå. På veckans menyn står det arbete, matlådelagning, hundträning och massa sömn.

Johan får stå för snöskottning (kanske att jag hoppar in för att jag tycker det är roligt) och eldning.

Längtar till helgen då vi ska på middag hos svågra mi och Fisi mi.

Nu ska det sovas mina vänner!

God helg!

Detta skulle jag kunna tänka mig att titta på hela helgen.
Love it!!

Nånting händer
Det är nåt skumt på gång
Men våra vänner
dom vaktar dagen lång
Och dom finns i trakten
här omkring
vill du ha hjälp så ring
Här kommer Piff och Puff
är på språng nu
Här kommer Piff och Puff
varje gång nu
här kommer världens bästa räddningspatrull
Som löser fallen för din skull

Nu?

När ska något roligt hända? Nu? Eller kanske nu?

Hepp, jag väntar med spänning!

God nattning

Omtumlande roligt

Helgen har varit omtumlande, sorglig, jobbig, obegripligt, underhållande, rolig, trivsam och massa familj. Det är inte varje helg jag lyckas klämma in hela registret.

Snart är söndagen över och en nu vecka är på intåg.

Tack min fina familj för en underhållande lördag!

Tack pappi för att du finns för mig, alltid!




Pappi hade med sig en liten present när han kom på besök idag. Denna ska sättas bredvid en ros någonstans i vår trädgård.

Nu blir det åter till makaronkok och köttbulllestek.

Föresten, köpte mitt efterlängtade Super Mario idag. Har redan ont i tummarna!

Hej!

En resa runt huset tur och retur?

Idag har det varit en konstigt stressande dag. För många saker samtidigt. Jag känner mig trasig i huvudet.

Jag vill att något roligt snart ska hända. Resa? Thailand? New York, Spanien?

Vad vore en bal på slottet? Jag får helt enkelt nöja mig med att gå ett varv runt huset med min snöskyffel. Kanske borsta av snön från dammen och drömma mig bort.

Låt oss sova!

Tisdag

Idag har jag:

Lekt med hundarna på tomten.
Jobbat.
Handlat.
Gått ut med hundarna.
Skottat.
Lagat mat.
Ätit.
Fikat.
Hämtat beb inne i stan.
Vikt tvätt.
Plockat ur diskmaskinen.

Äntligen ligger jag i sängen.

God natt!

Helgen

I fredags fick vi nattgästbesök av lilla Molly. Mamman och pappan skulle på lokal och då var jag och Johan snabba att tacka ja till att vara barnvakt.

En gladare skrutt får man leta efter. Trots en rätt sen kväll så var hon go och glad. Trots att blöjan var full med poopoo när hon vaknade var hon go och glad.

Mysigaste stunden var helt klart morgonvällingen. Hon mös mellan mig och Johan i sängen och kollande in tecknat på tv. Bästatse Molly-bus, kom snart och sov hos oss igen!

I går eftermiddag kom kusin Emeli och lilla Ture på fika! Vilken go liten plupp. Läten som jag aldrig hört innan fick jag minsann höra igår.

Idag har jag mest slappat. Varit inne och fixat lite i pappas lägenhet. I morgon får han äntligen komma hem. Du har varit en kämpe pappi!!

Magen full med tacos ska jag försöka masa mig ut på terassen för en puff.


Hej svej!

Dumheter?

Jag satt och funderade idag på vad jag gjort för dumma saker genom tiderna. Där är en hel del. Vissa saker blir jag lite mörkrädd när jag tänker tillbaks, vissa är mer roliga än andra.

En period slog jag mig hela tiden. Detta varade som tur väl var i bara 1 år. Under det året så blev dom större smällarna ett trapptrill. Jag råkade trilla ner för en trappa och jag lever fortfarande med en knöl på benet efter detta så kallade fritt fall.
En gång råkade jag hamna mitt mellan två ungtjurar som utmanade varann. Det hände sent en lördagskväll ute i Kalmars nattliv. Den ena skulle slå den andra. Den andra duckade och där stod lilla jag! En hjärnskakning senare...

Jag har blivit utsparkad från en taxi mitt på Manhattan klockan 04:00 prick eftersom taxichaffisen slutade sitt pass då.

Jag har kört vilse i the bronx. Jag var helt själv i bilen. 2 snälla NYPD-killar såg till att jag kom säkert ut på motorvägen igen.

Suttit fast i en sådan där gammal solstol med fjädrar som man sitter på. Jag satt med fingrarna i kläm.

Nä, nu håller jag nog på resten ett tag till.

I morgon är det fredagsfralla!!

Glöm inte att gratta min stooooorasyster som fyller år idag. Hurra, hurra hurra!!

Längtan!

Jag får lite ont i magen när jag tänker på att vi faktiskt inte ska åka till Thailand i år. Det känns riktigt jobbigt faktiskt. Ännu jobbigare när jag kommer på att jag vet faktiskt inte när vi kommer att åka tillbaks.

Här kommer några godingar!